En i Världen

Det känns bra att få åka iväg nu och göra något bara jag. Jag är inte nervös, men visst känns det nästan lite pirrigt att bara åka iväg själv. Men samtidigt tycker jag bara att det är kul, det är alltid kul med utmaningar för det växer man bara av. Komma till ett nytt ställe och kunna ta vara på sig själv. Sen är jag ju bara själv i fyra dagar så egentligen är det ju ingenting (kan ju knappast jämföras med t ex Joe, kompisen från Sleepy Sam's, som hade varit ute och rest i världen i ett år).

Visst att det är kul att ha någon med sig som man kan göra saker med och sedan prata om allting när man kommer tillbaka. Men det kan bli en helt annan upplevelse när man åker själv, då vet man aldrig riktigt vad som händer och man är öppen för möjligheter. Får se vad som händer. Ni där hemma behöver inte vara oroliga, jag klarar mig alltid. =)

För att byta ämne totalt, så tror jag faktiskt att jag har gått ner i vikt här borta. Lois sa det för några dagar sedan men jag trodde inte på henne. Häromdan vägde jag mig och trodde på fullt allvar att vågen inte visade rätt. När jag träffade Simone i lördags började jag tro lite på det eftersom även hon tyckte att jag gått ner i vikt. När jag började tänka efter så har bytt hål i bältet och vissa byxor sitter inte likadant. Trodde jag inte, eftersom man hört så många som har gått upp i vikt istället för att man äter så mycket och att en del mat är rätt fet. Men där ser man, inte mig emot.