En i Världen

Det är intressant hur fort man vänjer sig vid vissa situationer. Nu har jag delat lägenhet med tre andra tjejer, delar rum med en, i snart två månader. Det har gått riktigt bra, de två tyska tjejerna har varit förvånansvärt lätta att bo med vilket jag inte riktigt trodde i början. Sen är ju jag rätt lugn och stör mig sällan på personer.

Såklart tyckte jag att det var skönt att vara ensam när jag vaknade i fredags till en tom lägenhet eftersom de andra hade åkt iväg på sina resor. Redan på eftermiddagen trött på att vara själv i lägenheten. Ingen som var hemma när man kom hem eller som man visste skulle komma hem snart. Ingen att prata strunt med på kvällarna innan man gick och la sig. Det  var så tyst och tomt och lägenheten kändes plötsligt så stor för bara en person.

Söndagen och måndagen har känts riktigt långa och jag har knappt gjort någonting. I Jkpg har jag lätt kunnat fördriva två dagar med att inte göra någonting, här har jag bara blivit så rastlös. Kanske blev lite för abrupt slut där efter allt hektiskt pluggande och att alla bara åkte iväg. Men nu så, nu ska jag också få åka iväg.